Tänkte iaf beskriva Daphne ur min synvinkel och inte Vendelas "puttinuttibebis" synvinkel.......

Kan börja med att Daphne är en ganska tjock och ursöt ponny. Han är V Ä L D I G T kittlig, vilket är

väldigt störande ibland.....råkade stöta till honom i flanken väldigt löst en gång och han flög i luften

och skulle ha sparkat mig i huvudet om jag varit bakom honom, med rumpan om inte hovarna....väldigt kittlig var det jah....

I ridningen är han himmla envis och tar bettet hela tiden, vilket gör det omöjligt att ställa honom,

sen vägrar han gå framåt ordentligt så man får under bakbenen, utan allt ska gå i hans sakta takt -.-

Sen när han inte har lust att göra något slår han en fin liten bakut, men han gör det även när han blir glad ibland (:

En annan sak han använder för att komma undan arbetet är att ta bettet helt och köra upp huvudet och springa?

Han är lite stollig ibland ;)

Hans galopp är inte galopp utan en fyrtaktig gångart utan lyft, haha. Inte lätt när man är 18år och inte fått lära sig galoppera normalt :(

Men sen när man ridit regelbundet och kört mycket uppmjukande så brukar han i slutet, sluta ta bettet och gå "Daphne stadigt" i form. Sen är han oftast asgó att rida barbacka på, speciellt i repgrimma och halsring!

Sen om jag ska hämta honom i hagen så kan han få värsta chock och springa iväg, haha. Sen om Vendela kommer så kommer han fram på direkten.....

Tänkte avsluta inlägget med att säga att han är mycket gladare och lyckligare nu! På vissmålen i spiltan var han en liten "suring" som vissa barn inte vågade gå in hos, haha. Men nu har han öronen framåt och blir jätte glad när man kommer in, söten!

Daphnepojken är gó♥

//Elinor